Raceday minus 1
På fredagen seglade vi över båtarna från Ringsegård strand till Ätran. En härlig segling i bra vindar och höga vågor. Det är en viss känsla det här med att surfa på vågor och höra smattret mot skroven. Upp och nerförsbackar i havet måste upplevas.
Erik hade det tvivelaktiga nöjet att ”bodydragga” dvs åka efter/under sin Weta under en träning i somras. Hans gula Weta kom i fatt vågen framför liiiite för snabbt så när båten tvärnitade for Erik av, framåt. Han satt fast med säkerhetslinan på så han hamnade under trapetsen och åkte med den självkörande gula Wetan. Han kopplade loss sig och tänkte släppa taget men tänkte ”å nej inte igen”(Tjörn runt 2013) så han kravlade sig upp och återtog befälet över sin båt. Det är vår Erik det!
Raceday 1
Vi samlades på FBS och gick igenom dagens race. Vi hade lagt banan i hamninloppet i Ätran och var medvetna om att det skulle vara svårseglat bakom torrdockor, fartyg och silos. Men föga anade vi då att det skulle bli ett matchrace av hela tillställningen.
Vi la ut i god ordning och testade banan. Peter som körde singlehanded i de hårda vindarna hade fullt upp med att parerar kastvindarna. Han tog bland annat ett nytt rekord i segling på EN ponton. Jag har aldrig sett en sån balansakt utföras så länge. Väl nere beslöt Peter sig för att avvakta med tävlandet en liten stund. Vi andra provade jippar och slag bland båtar och bojar. Väldigt roligt och krävande. Min gast Ola uttryckte sig ”Vi faller 30 grader bara för att några sekunder senare kunna lova 40 grader”.
Haveri
Våra erfarna doble handed seglare Arne och Zofie råkade tyvärr ut för ett tråkigt haveri. När de slog precis vid startlinjen kom en kastvind från andra hållet och tryckte in deras weta i kajkanten. Inga personskador men hela pontonen komprimerades och sprack. Så var det bara två ekipage kvar, innan vi ens startat tävlingarna.
Matchrace
Vi kom överens om att det blir matchrace istället för regatta. Erik och Johan mot Ola och mig(Leif). Vi hann med ett race innan vi bröt för dagen. Roliga men ganska tuffa förhållanden. Vi hade precis kommit underfund med hur vindarna gick bakom silon när den bytte riktning. Jag och Ola tog starten men hamnade omedelbart i det enda vindfria området för dagen och fick se Erik och Johan susa förbi och vinna rättvist
WetaFest
Vi grillade i sedvanlig ordning hemma hos Ullis och mig. Wetor, vågor, kastvindar och väder avhandlades under skratt och dryck. Wetaseglare är sköna människor.
Raceday 2
Matchrace även idag. Nu med nya gastar. Detta eftersom vi nu var lite kort på båtar(ponton). I den gula båten två erfarna skippers Erik och Peter i den grå båten två likaledes erfarna skippers Arne och Leif. Vilket race vi skulle få. Tajtare kryss i Ätran har sällan skådats. Vi slog så nära båtar, torrdockor, fiskmåsar och räddningsbåtar vi kunde. Vi smög bakom familjeseglare och fiskare. Vi letade vind, fart och ström. Det var så tajt att domarbåten höll alla möjliga varningsflaggor och tutor i luften men vi klarade oss…från varningar i alla fall. Ni vet hur det är, man får koll på slagen, man hittar flyt, man kommer fram i båten och får det där sköna släppet i akter. Man har koll på telltails, windex och skot. Man vrålar styrbord och vill verkligen vinna. I det läget är det väl förklarligt att vi förlorade en gast i min båt. När vi gick för nära piren vid hamninloppet för att klara sista benet gick vi naturligtvis på grund. I god fart. Arne for av med orden ”det gick fint, jag bottnar”. Vi vann inte men gud ske lov var det lera vi körde på så båten tog ingen skada. Nåja vad är väl en vinst i Matchrace…
Tack till er alla, men framför allt till
Erik och ni som kom, seglare och familjer. Tack Ullis som fixade mat och trivsel. Elin Landén för bogsering av haverister. Tack Bengt Waller för koll i startbåten och startkaj. Tack alla respektive för att ni sprider glädje och hjälper GeKås i Ullared med omsättningen
Vi ses snart
Leif Goldkuhl #1119 Jopp-Hej-Di